Blä.
Oj. Hjälp.
Då sitter jag här, mer än EN kaffekopp senare.
I min soffa. Med benen utsträckta (hur kan man få träningsvärk av att sitta still en hel dag?!) på bordet och datorn i knät. Back at the crimescene.
Igår blev jag invald som suppleant i Kommedias styrelse, vilket känns jätteroligt ! "Jätteroligt" - vad är det för ord egentligen?
Det känns... som om jag egentligen borde engagera mig mer och försöka skapa världsfred eller åtminstone protestera mot krig genom att stanna i sängen i två veckor på ett hotellrum i Amsterdam, precis som John Lennon och Yoko Ono gjorde. Men vardagsverkligheten kommer alltid i vägen. Ständigt denna vardagsverklighet !
Med andra ord nöjer jag mig för tillfället med att vara invald suppleant i Kommedia!
Egentligen borde jag strunta i den grå vardagsverkligheten och ta tag i saker och ting.
Skaffa mig en polis.
(Men hur gör man? Kan man gå in till polishögskolan och "gå vilse"? Eller räcker det om jag tar på mig en basker och låtsas vara utbytesstudent? Fast det kan bli jobbigt om/när jag blir avslöjad förstås. Eller ska jag helt lägga ner denna besatthet av poliser? Eller så gör jag olika experiment för att se hur man bäst "skaffar sig en polis". Det lär ju garanterat bli spännande läsning åtminstone!)
Till saken jag egentligen skulle skriva om; tentan ! Det känns lite smått overkligt att det ät klart. No turning back. Jag kan inte fatta att jag suttit i denna soffa i åtta timmar och skrivit och skrivit och skrivit. Och fått paralyserande panik. Läst igenom och läst igen. Känt ångestens andetag i nacken.
Till vad nytta?
Livet är bra absurt egentligen.
Men det är väl så det är. Hoppas bara det gick vägen, jag orkar inte återse de Swaan och Arhne, det känns som om vår relation är över. Finito.
Då sitter jag här, mer än EN kaffekopp senare.
I min soffa. Med benen utsträckta (hur kan man få träningsvärk av att sitta still en hel dag?!) på bordet och datorn i knät. Back at the crimescene.
Igår blev jag invald som suppleant i Kommedias styrelse, vilket känns jätteroligt ! "Jätteroligt" - vad är det för ord egentligen?
Det känns... som om jag egentligen borde engagera mig mer och försöka skapa världsfred eller åtminstone protestera mot krig genom att stanna i sängen i två veckor på ett hotellrum i Amsterdam, precis som John Lennon och Yoko Ono gjorde. Men vardagsverkligheten kommer alltid i vägen. Ständigt denna vardagsverklighet !
Med andra ord nöjer jag mig för tillfället med att vara invald suppleant i Kommedia!
Egentligen borde jag strunta i den grå vardagsverkligheten och ta tag i saker och ting.
Skaffa mig en polis.
(Men hur gör man? Kan man gå in till polishögskolan och "gå vilse"? Eller räcker det om jag tar på mig en basker och låtsas vara utbytesstudent? Fast det kan bli jobbigt om/när jag blir avslöjad förstås. Eller ska jag helt lägga ner denna besatthet av poliser? Eller så gör jag olika experiment för att se hur man bäst "skaffar sig en polis". Det lär ju garanterat bli spännande läsning åtminstone!)
Till saken jag egentligen skulle skriva om; tentan ! Det känns lite smått overkligt att det ät klart. No turning back. Jag kan inte fatta att jag suttit i denna soffa i åtta timmar och skrivit och skrivit och skrivit. Och fått paralyserande panik. Läst igenom och läst igen. Känt ångestens andetag i nacken.
Till vad nytta?
Livet är bra absurt egentligen.
Men det är väl så det är. Hoppas bara det gick vägen, jag orkar inte återse de Swaan och Arhne, det känns som om vår relation är över. Finito.
Kommentarer
Trackback
