enkaffekoppsenare

Julaftons kväll.
Risgrynsgröt äts. Jag får mandeln.

Mormor: Jaha, vem ska du gifta dig med då? Nån gammal gubbe??
Jag: ...

Mamma har också varit student...

Bror : "Fiskgratäng med räkor och vin - något för dig, Sandra!"
Mor: "Torsk och shot, snarare..."

 

Januari

Ministry of Sound


Februari

Brighton med Nandi



Mars

Bye bye Gayboys !




April

Wien !



Maj

Hälsade på fina Ronja och fick även en utekväll i Zurich med Samuel



Juni

Sol och glass



Juli

Blondie Semi-Reunion i Stockholm




Augusti

Bella Italia!



September

Universitetet



Oktober

20 år! (Legend - wait for it - dary!)



November

Besök av Ida och Gustav






December

Snö!

Den här helgen har jag bl.a.;

Haft i curry i pepparkaksdegen

Lyckats koka kikärtor i diskmedelsvatten

Kraschat ett pepparkakshus

Bränt mig på karamelliserat socker (= "lim" till pepparkakshuset)

Ramlat

Tappat saker i golvet


Pappa Rudolf hade varit stolt !

När man lämnat boet och stått på egna ben ett tag och sedan återvänder till hemmets trygga vrå är det inte alltid smärtfritt.

Apropå att växa upp
Bror (16år): "Asså Sandra - du pratar som en fjortis !! Inte ens jag pratar sådär ! Du ska ju vara vuxen för fan!"

Bror: "Du ska ju vara vuxen! Nu raseras hela min världsbild !

Apropå studentlivet

Jag: "Va? Jag hör inte!"
Bror: "Du kanske har druckit för mycket starksprit."

Jag: "Jag önskar jag kunde stanna här hemma en vecka och bara ta det lugnt!"
Mamma: "Men alla kompisar då?"
Jag: "Ja, men vi ses ju aldrig nuförtiden - vi bara pluggar!"
Mamma: "Jaa, men det är ju meningen med livet?"
Jag: "..."

Apropå självinsikt:

Jag: "Åh jag blir så trött!!"
Mamma: "Ja, det är jobbigt när människor är sådär ojämna i humöret"
Jag: "Men vadå, jag då? Jag är ju en levande berg-och-dalbana!"
Mamma: "Jaa... Men dig måste jag ju älska!"

Apropå ung och bortskämd:

Jag blir serverad te av mamma.
Jag: "Har du tagit ur tepåsen?! Lägg genast i den igen!"
Mamma: "Men... du kan ju inte veta hur starkt det är!"
Jag: "Det kan omöjligt vara så starkt som jag vill ha det!"
Mamma: "..."
Jag: "Öh... jag menar... tack för teet!!"

Apropå dubbla budskap

Bror: "Vad ful du är i håret!"
10 sekunder senare
Mor: "Vad fin du är i håret!"
Jag (torrt): "Jag har svårt att metakommunikativt avkoda era dubbla budskap."
Mor & Bror: "... du är inte rolig, Sandra!"

Apropå kärlek och sånt

Jag: "Jag blir så förbannad! Varför kan man inte bara få säga till någon rätt ut om man tycker om den?!"
Mor: "Ja... det var nog enklare förr... då kunde man bara säga 'ska du med på ett åk'?
Jag: "..."

Apropå hockey

I Cloetta Center (LHC:s hemarena)
Morbror: "Kollar du ofta på hockey här nuförtiden?"
Bror: "Nej, men vi ska ju till Leksand snart och kolla när de spelar"
Jag: "När spelar LHC mot Leksand då?"
Samtliga män i närheten: "hahahahahaha!!"
(Rätt sport, rätt lag men fel jävla serie!)

Apropå attraktiva släktdrag

Bror härmar Mor.
Moster: "Du ser ut som en bacill!"

Apropå snillen spekulerar

Bror: "Jag fattar inte att barn döper sina barn till Zacharias!"
Mor: "Det låter ju som Judas Iskariot!"
(...eller?!)

I kurslitteraturen kan vi läsa  :

"Lag 1. Om kommunikationen kan misslyckas så misslyckas den."

Bevis på detta fick jag idag;


Apropå ett experiment där barn delade in mat i olika grupper (associerat till deras lunch)

Johan: "De åt inte gurka till lunch då?"
Göran: "Jasså - du tycker inte om gurka du?!"

Apropå att höra vad man vill höra:

Efter rasten.
Göran står längst fram i klassrummet och harklar sig.
Ronja: "Attention!"
Sandra: "Va? Lunch?!"

Dessutom kom jag på mig själv med att börja kulturanalysera H&Ms reklamblad jag hittade i mitt postfack (!)
Dags att ta helg med andra ord!

Om man inte kan vara en förebild kan man alltid vara ett varnande exempel heter det ju, och därför tänkte jag dela med mig av mina bästa ineffektiva pluggtekniker. Enjoy !

1. Sitt nära datorn och var inloggad på Facebook, MSN och Skype
   Du intalar dig själv att du har självdisciplin nog att stå emot, men lik förbannat sitter du där och tycker på 'home' -knappen på Facebook och uppdaterar plugg-ångest-statusar varannan minut.
   (Lösning; Frys in internet-sladden ! )
   
   
2. Tänk på hur mycket tid (som du inte har) du måste lägga ner på att läsa klart all kurslitteraturen om du överhuvudtaget ska hinna bli klar i tid till tentan
   Hyperventilering garanterad !
   
   
3. Sitt så nära diskberget som möjligt
   Det ger visserligen maximal ångest, men även en giltig anledning att inte plugga. Disken diskar ju knappast sig själv, eller hur?
   
   
4. Börja fundera över meningen med livet, eller andra omöjliga frågor
   Perspektiv på livet är ju alltid trevligt. (...eller?) Det lär inte ta dig lång stund innan du inser meningslösheten med att läsa kursboken eller att plugga överhuvudtaget. Vad är meningen med allt egentligen? Finns det någon poäng överhuvudtaget? Var det någon som sa tågluff?!
   
   
5. Tänk på någon du gillar och överanalysera allt denne sagt/inte sagt och gjort/inte gjort
   Tankarna lär garanterat flöda och röra sig i cirklar och snurra in sig i varann och lämna dig som en urvriden disktrasa, men de lär knappast hjälpa dig klara tentan. Eller att få den du vill ha, för den delen.
6. Drick så mycket kaffe att du börjar skaka och inte kan hålla i boken
   Johodå - det går visst !
   
   
7. Bestäm dig för att läsa ett visst antal sidor till och sedan ta paus
   Efter tre timmar på samma kapitel lär du ta en så lång paus att du glömmer att komma tillbaka!
8. Inbilla dig att du är tjock/otränad och att du måste komma i beach-form nu
   Vadå, man pluggar ju ändå så mycket bättre med en massa endorfiner i kroppen. Om man inte är så slut när man är färdig att man däckar i soffan vill säga...
   
   
9. Skjut upp allt till imorgon! Helst till imorgon bitti
   Att man som student i mörkaste november skulle masa sig upp extra tidigt för att plugga innan en föreläsning händer väl i extremt sällsynta fall. Men att du kommer läsa minst 100 sidor mellan kl. 9.00 och 10.00 är bara en urban legend.
10. Plugga tillsammans med folk som inte kan hålla käften
    Ett bra ställe för detta är biblioteket !
    (Hur svårt kan det vara att INTE prata högt om sitt privatliv i mobilen ?!)
    
    
    
    

En sån dag !

Det är märkligt hur vissa dagar som verkade dömda att misslyckas plötsligt vänder.
Ett guldkantat moln i vardagsverkligheten.
I morse påstod jag att jag hatar vardagsverkligheten, men det måste jag ta tillbaka.

När jag öppnade mitt postfack idag låg där inte en endaste räkning utan ett paket, ett vykort och ett brev.
Paketet innehöll ett paket juleskum och ett kort där det stod "För att fira tentan, eller att mumsa på till nästa, Kram Mor". Vykortet och brevet var från USA där min schweiziske vän Samuel reser runt för tillfället.

Så oväntat och supergulligt av dem båda !
Blev riktigt varm i hjärtat och glad i själen.
Tack.

Ska man leva närvarande i vardagsverkligheten eller ska man fortsätta vandra i sin (van)föreställningsvärld och tro, hoppas och drömma? Eller gör man sig själv bara en otjänst?
Gör jag mig själv bara en otjänst, ska jag kanske skriva.

Är det dags att en gång för alla sätta ner fötterna stadigt på jorden och sedan vandra vidare ("gå vidare") i livet som en stabil människa?
Eller behövs den drömmande sidan för att klara av just vardagsverkligheten?

Problemet är ju bara att drömmen oftare är vackrare än verkligheten, men samtidigt så lätt kan få mig ur balans.

"Det är tuffa tider för en drömmare"

Jag blir tokig!

Ännu en natt har jag drömt ett osammanhängande virrvarr till dröm och vaknat upp förvirrad (och lite förbannad) i tron (och förhoppningen?) om att vara i en annan vardagsverklighet.

Försvinn ur mina drömmar och sluta krångla till min vardagsverklighet!
Den är förvirrande nog ändå.

Den 19 november 2010 styrde Gustav Tuvesson kosan mot (Gudsförgätna??) Växjö. Där det regnade konstant.
Det var under denna visit som han skulle föräras smeknamnen "Amor" och "Gudfadern".


Tuvesson inledde starkt med att charma värdinnan med belgisk choklad och bjuda hela sällskapet på bubbel.
Värdinnan blev inte desto mindre imponerad när det visade sig att Tuvesson hade med egna lakan med vilka han själv bäddade sin bäddsoffa, på eget initiativ.
Det skulle även visa sig bo något av en italiensk husmor i Gustav, när han improviserade ihop en middag för tre som smakade delizioso, trots att varken vitt vin eller 150-kronors olivolja fanns att tillgå.


Men inte nog med detta - Tuvesson visade även under visiten prov på stor humor men även ett genuint samhällsintresse samt förvånansvärt insiktsfulla tips vad det gäller pene d'amore.

Att det sedan ser ut såhär när Gurran varit i farten är väl
smällar man får ta...



Här kommer de bästa citaten;

Apropå fint språk
"För helvete Sandra vad du är grov i mun!"
Gustav

Apropå andra språk
"Varför heter det ost egentligen? Det är ju inte likt något annat språk! Var heter heter det på norska liksom; 'guleklump' ?!"

Apropå Grotesco
"Är det inte där de spelar in Grotesco?!"
Gustav pekar på Statoil

Apropå att flirta och sånt
"Bowling är en utmärkt dejting-aktivitet. Man ska vara i samma lag som den man är intresserad av, och om det går bra i bowlingen man kan kramas. Man kan även passa på att spana in tjejens bak när hon spelar. Men om killen bara kollar på sina egna kulor... jag menar sitt klot, så kan man lika gärna lägga ner!"

Apropå att laga mat à l'italiano
Gustav: "Okej, men då behöver vi olivolja. Fin olivolja!"
Sandra: "Ja men det är lugnt, jag har fin olivolja. Kallpressad extra virginoil. Zeta."
Gustav (får en mindre hjärtattack): "FIN?! Den kostar ju inte ens 150 kronor!"

Pingviner och helknäppa vänner är ett bra botemedel mot höstmörkret. Los amigos es como la viva la zazza !


Hoppas på fler knäppa citat, mer skratt och mer vin imorgon när allas vår Gustavino Bambino kommer till Campus!
Tyvärr har vi varken vinfält, får (marinerade inifrån), solsken, skönsjungande italienare eller gelato värd namnet. Däremot har vi ett slott, vardagsverklighet, en kebabvagn och tenta-ångest !

Med andra ord; Välkommen till Växjö, Växjö Sweden - Europas grönaste stad!

Ida: "Jag ska kolla på "Sex and the city" ikväll !"
Jag: "Åh !! Jag älskar "Sex and the city"! Speciellt när man inte har någon att träffa... Det känns som att de är mina vänner på riktigt!"
Ida: "..."

Fick just en flashback från drömmen jag inte kan sluta tjata om;

Lasse Berghagen köpte glass av mig
Gustav köpte en blå yogamatta
Filip och Max var utklädda till björnar
Kerstin matade änder

Hm.

Sigfridshemmet nästa?

Jag drömmer så konstigt nuförtiden.

Om drömmar verkligen speglar det vi egentligen önskar och längtar efter men förtrycker (Freud) så är jag illa ute. 
Drömde nämligen om en toalett som svämmade över.

Ska jag då tolka den drömmen som att:

a) det är för mycket skit i mitt liv ?
b) jag har komplex för att min toalett är gammal och har en spak för att spola och inte en knapp ?
c) jag har en undermedveten rädsla för att orsaka stopp i toaletten ?
d) jag bör köpa toalettpapper ?

Ring in erat svar innan kl. 18 idag och ni har chansen att vinna en golonka !

Oj. Hjälp.
Då sitter jag här, mer än EN kaffekopp senare.
I min soffa. Med benen utsträckta (hur kan man få träningsvärk av att sitta still en hel dag?!) på bordet och datorn i knät. Back at the crimescene.

Igår blev jag invald som suppleant i Kommedias styrelse, vilket känns jätteroligt ! "Jätteroligt" - vad är det för ord egentligen?
Det känns... som om jag egentligen borde engagera mig mer och försöka skapa världsfred eller åtminstone protestera mot krig genom att stanna i sängen i två veckor på ett hotellrum i Amsterdam, precis som John Lennon och Yoko Ono gjorde. Men vardagsverkligheten kommer alltid i vägen. Ständigt denna vardagsverklighet !
Med andra ord nöjer jag mig för tillfället med att vara invald suppleant i Kommedia!

Egentligen borde jag strunta i den grå vardagsverkligheten och ta tag i saker och ting.
Skaffa mig en polis.
(Men hur gör man? Kan man gå in till polishögskolan och "gå vilse"? Eller räcker det om jag tar på mig en basker och låtsas vara utbytesstudent? Fast det kan bli jobbigt om/när jag blir avslöjad förstås. Eller ska jag helt lägga ner denna besatthet av poliser? Eller så gör jag olika experiment för att se hur man bäst "skaffar sig en polis". Det lär ju garanterat bli spännande läsning åtminstone!)

Till saken jag egentligen skulle skriva om; tentan ! Det känns lite smått overkligt att det ät klart. No turning back. Jag kan inte fatta att jag suttit i denna soffa i åtta timmar och skrivit och skrivit och skrivit. Och fått paralyserande panik. Läst igenom och läst igen. Känt ångestens andetag i nacken.
Till vad nytta?
Livet är bra absurt egentligen.
Men det är väl så det är. Hoppas bara det gick vägen, jag orkar inte återse de Swaan och Arhne, det känns som om vår relation är över. Finito.

Jag har funderat på en sak.

Man borde egentligen säga oftare till människor att man tycker om dem.

Jag diskuterade detta med någon häromdan, och vi kom fram till att man ofta låter bli av rädsla för att missuppfattas. Frågan är om det inte är värt att riskera att göra bort sig lite för att göra någon glad?
(Men tänk om man gör bort sig så totalt fruktansvärt jättemycket att man liksom förstör det sköra man byggt upp?

Ibland är det lättare att skriva brev. För någon månad sen fick jag för mig att jag var tvungen att låta Lars Winnerbäck veta precis hur mycket jag uppskattar hans musik. (Ännu ett infall från min sida)
Men det är ju en helt annan femma (var kommer det uttrycket ifrån förresten?) eftersom jag alls inte känner Lars Winnerbäck annat än genom hans musik.
Såhär skrev jag hursomhelst:

Lars Winnerbäck,

din musik gör det lättare
att
andas
när man vandrar
i
motvind.
Tack.


Det tycker jag var fint.

Igår när jag gick hem till några fina vänner under en stjärnklar himmel med Damien Rice i öronen, så kände jag mig fylld av mod där jag vandrade gatan ner. Jag tänkte att nu ska jag säga till dem hur mycket jag tycker om dem, bara för att jag vill att de ska veta - inget mer.
Men så fort jag kommit in i värmen så smälte modet bort.
Kanske törs jag säga det någon annan gång. Kanske vet de det redan.

Gustav kommer på besök på fredag! Tänkte därför publicera de hittills hemligstämplade citaten från Italien-resan för tre månader (?!) sedan - enjoy !



Apropå kära vänner:
"Samuel är som en polkagris; ju mer man slickar på honom, desto godare blir han"
Gustav

Apropå att vara utomlands:
"Ska vi pröjsa först och betala sen?"
Ronja

Apropå att vara fåraherde:
"Jag matar fåren med rosmarin... marinerar dem inifrån!"
Gustav

Apropå Dumle:
Gustav: "Vad kommer namnet Dumle ifrån egentligen?"
Sandra: "Dumle själv kanske?"

Gustav lägger Dumle i sin espresso.
Sandra: "Dumlespresso!"

Apropå språk:
Gustav: "Där var jag glad i hågen! Varför heter det 'hågen'?"
Sandra & Ronja: "..."
Gustav: "Är inte det där en håg?" (Pekar på en håv)

Apropå att London-lag bara spelar hemmamatcher:
Sandra: "Det finns en hejaramsa för nåt fotbollslag som går såhär There's only one team in London"
Gustav: "Ja, det kan ju vara Arsenal, Tottenham, Liverpool..."
Sandra: "... eller Manchester United."
Gustav: "Fast... det är ju inte i London."
(Lesson learned: Liverpoool ligger i London,  men det gör inte Manchester)

Apropå intelligens:
"Jag har en logisk korrekthet" Gustav

"Du är ett jävla kli!" Sandra

"Det är som att komma hem... Fast till ett ham där man inte fattar nåt." Ronja

Apropå mat:
Ronja inspekterar Sandras macka.
"Vad är det i? Tomat, mozzarella och aborigin..."
(Jag som trodde det var en vegetarisk macka!)

På planet:
Ronja: "Hur är det?"
Sandra: "Bra, jag sov som en Foccacia!"

På tal om fikonglass:
Sandra: "Ska inte du ha glass?"
Gustav: "Nej, jag är inget fikon."
Sandra: "Vadå fikon?"
Gustav: "Det finns ett ord på italienska som heter 'figa'"
Sandra: "Fikon?"
Gustav: "Ja, men det betyder nåt annat med"
Sandra: "Vadå? Bög?"
Gustav: "Nej nästan... kvinnligt könsorgan..."

På tal om gamla uttryck på väg tillbaka:
"Jag har fått dill på det här! Är inte det uttrycket på väg tillbaka förresten?"
Gustav
(Språkrådet svarar: Nej Gurris, dille avänds inte av folk under 75 och förutspås inte göra comback inom den närmsta framtiden)

"Kommunikation är grunden till mänskligt handlande" har jag fått lära mig, som blivande informatör.
Men eftersom kommunikation kan ses som två ficklampor som samtidigt blinkar istället för en komradio där information bekräftas och skickas på nytt är det inte så konstigt att vi inte förstår varann.
Om det är grunden till mänskligt handlande är det ingen särskilt stadig grund vi har att stå på.

Till det har vi krånglat till det ytterligare, med att klicka ner tecken på mobiler och dataskärmar för att sedan skicka iväg till en mottagare som visserligen tar emot något mer beständigt än prat, men samtidigt mer flyktigt eftersom det är så mycket lättare att misstolka.

Nu vet jag inte hur det är för er andra, normala människor som inte överanalyserar tills tankar faller i bitar, men för mig så är det ett störningsmoment i vardagsverkligheten. Eftersom människor i allmänhet, och jag i synnerhet, har för vana att koda av och tolka de budskap vi stöter på (till förbannelse) så kan till synes oskyldiga små bokstäver sammansatta till en mening eller två orsaka timmar av analyser som jagar efter sin egen svans.

En kompis till mig har en teori om att vi inte är samma personer när vi pratar via msn och sms som när vi pratar "på riktigt". Jag är beredd att hålla med om det.
Det är farligt att kommunicera så. Ett par tecken som klickas ner i all hast blir något man kan spara, läsa om igen och analysera efter humör. Trots att sändaren säkerligen redan glömt bort det där sms:et.

Jag börjar omedelbart längta bort från denna kultur och tid av förvirring till den tid då Mr Darcys skrev innerliga kärleksförklaringar (eller i hans fall, bara förklaringar) till Miss Bennetts. Genast föds en längtan efter att få leva då, i en sådan tid av mer genomtänkta, handskriva yttringar.

Men så inser jag med ens, att mina analyserings-problem inte ens kan komma i närheten av Jane och Elizabeth Bennets. För tänk, hur mycket kan man inte analysera sönder ett brev?
Som trots sin till synes oskyldiga och bräckliga natur kan hålla människor vakna om nätterna, oförmögna att släppa tankarna och förhoppningarna på hur just den formuleringen och det ordvalet är menade att tolkas.
För att sedan börja fundera ut egna ord, meningar, budskap som måste kodas för att sedan kodas av igen.

Hur många gånger läste inte Elizabeth Mr Darcys brev? Hur visste hon hur hon skulle avkoda hans känslor som han så skickligt dolt i ord? Är det detta som är ett av livets mysterier? Hur vi ska visa andra vad vi tänker och känner? Eller är det ett test, för att se vilka som passar ihop? Kan det vara så att de som i slutändan passar ihop är de som förstår varandra och därför kan avkoda varandras budskap? Lite som ett chiffer som bara någon har lösningen till. Hm. (Vem bär på nyckeln till mitt chiffer?)

Jag skulle vilja påstå att kommunikation inte bara är grunden till allt mänskligt handlande, utan även grunden till sömnlösa nätter, konstant förvirring och en ständig up-fuckning av vardagsverkligheten.

Kanske är det novembermörkret som spökar.
Melankolins högtid.

Hursomhelst så läste jag en essä om godhet på dn.se, och började fundera. Sedan läste jag lite om Cornelis Vreeswijk (filmen om honom har premiär på fredag). Där hade man frågat regissören varför han trodde att Cornelis levde så hårt. Regissören svarade att Cornelis kanske var rädd att livet snart skulle ta slut.

Detta fick mig att fundera på hur man ska leva sitt liv; "må det bära eller brista" eller dygdigt? Måste man alltid välja det ena eller det andra?

Vad gör man om den väg man tagit in på inte leder dit man tror? När vägen blir för krokig, slingrig och svår - är det för sent att vända om då? Hur vet man om man gör rätt? Om man är rätt? Kanske vet man inte vad som är rätt förrän man vet vad som är fel, men är det verkligen värt att riskera att göra fel för att sedan hamna på samma ställe som man utgick ifrån?

Varför klär jag mig som en fransyska i motståndsrörelsen på 40-talet?
Varför har jag känslan av att vara en blek kopia som väntar på att bli avslöjad?
Varför skjuter jag upp de enklaste saker så att de växer sig övermäktiga?
Varifrån kommer denna trötthet som smyger sig på i takt med mörket?
Varför är det så svårt att fatta beslut?
Kan man stänga av den analyserande delen av hjärnan på något vis?
Var kommer rädslan ifrån?

Vad gör det imorgon när allt kommer kring?