Vita brevis est
Kanske är det novembermörkret som spökar.
Melankolins högtid.
Hursomhelst så läste jag en essä om godhet på dn.se, och började fundera. Sedan läste jag lite om Cornelis Vreeswijk (filmen om honom har premiär på fredag). Där hade man frågat regissören varför han trodde att Cornelis levde så hårt. Regissören svarade att Cornelis kanske var rädd att livet snart skulle ta slut.
Detta fick mig att fundera på hur man ska leva sitt liv; "må det bära eller brista" eller dygdigt? Måste man alltid välja det ena eller det andra?
Vad gör man om den väg man tagit in på inte leder dit man tror? När vägen blir för krokig, slingrig och svår - är det för sent att vända om då? Hur vet man om man gör rätt? Om man är rätt? Kanske vet man inte vad som är rätt förrän man vet vad som är fel, men är det verkligen värt att riskera att göra fel för att sedan hamna på samma ställe som man utgick ifrån?
Varför klär jag mig som en fransyska i motståndsrörelsen på 40-talet?
Varför har jag känslan av att vara en blek kopia som väntar på att bli avslöjad?
Varför skjuter jag upp de enklaste saker så att de växer sig övermäktiga?
Varifrån kommer denna trötthet som smyger sig på i takt med mörket?
Varför är det så svårt att fatta beslut?
Kan man stänga av den analyserande delen av hjärnan på något vis?
Var kommer rädslan ifrån?
Vad gör det imorgon när allt kommer kring?
Melankolins högtid.
Hursomhelst så läste jag en essä om godhet på dn.se, och började fundera. Sedan läste jag lite om Cornelis Vreeswijk (filmen om honom har premiär på fredag). Där hade man frågat regissören varför han trodde att Cornelis levde så hårt. Regissören svarade att Cornelis kanske var rädd att livet snart skulle ta slut.
Detta fick mig att fundera på hur man ska leva sitt liv; "må det bära eller brista" eller dygdigt? Måste man alltid välja det ena eller det andra?
Vad gör man om den väg man tagit in på inte leder dit man tror? När vägen blir för krokig, slingrig och svår - är det för sent att vända om då? Hur vet man om man gör rätt? Om man är rätt? Kanske vet man inte vad som är rätt förrän man vet vad som är fel, men är det verkligen värt att riskera att göra fel för att sedan hamna på samma ställe som man utgick ifrån?
Varför klär jag mig som en fransyska i motståndsrörelsen på 40-talet?
Varför har jag känslan av att vara en blek kopia som väntar på att bli avslöjad?
Varför skjuter jag upp de enklaste saker så att de växer sig övermäktiga?
Varifrån kommer denna trötthet som smyger sig på i takt med mörket?
Varför är det så svårt att fatta beslut?
Kan man stänga av den analyserande delen av hjärnan på något vis?
Var kommer rädslan ifrån?
Vad gör det imorgon när allt kommer kring?
Kommentarer
Postat av: TidningsIda
Så sant som det är sagt.
Du är så klok min fina vän, och jag önskar att jag kunde ge dig svar på alla dina frågor. Men kanske ska inte alla frågor få svar?
Postat av: eda
Titta på min video om hur man gör glass på enbart bananer och inga andra ingredienser! Jo, titta här får du se.
nice blogg^^
Trackback
