En ofullständig föreläsningstanke
Ska man leva närvarande i vardagsverkligheten eller ska man fortsätta vandra i sin (van)föreställningsvärld och tro, hoppas och drömma? Eller gör man sig själv bara en otjänst?
Gör jag mig själv bara en otjänst, ska jag kanske skriva.
Är det dags att en gång för alla sätta ner fötterna stadigt på jorden och sedan vandra vidare ("gå vidare") i livet som en stabil människa?
Eller behövs den drömmande sidan för att klara av just vardagsverkligheten?
Problemet är ju bara att drömmen oftare är vackrare än verkligheten, men samtidigt så lätt kan få mig ur balans.
"Det är tuffa tider för en drömmare"
Gör jag mig själv bara en otjänst, ska jag kanske skriva.
Är det dags att en gång för alla sätta ner fötterna stadigt på jorden och sedan vandra vidare ("gå vidare") i livet som en stabil människa?
Eller behövs den drömmande sidan för att klara av just vardagsverkligheten?
Problemet är ju bara att drömmen oftare är vackrare än verkligheten, men samtidigt så lätt kan få mig ur balans.
"Det är tuffa tider för en drömmare"
Kommentarer
Trackback
